Att min motivation legat nere har nog de flesta i min närhet förstått, och ja jag har funderat på att för alltid lägga ner träning och allt jag kämpat för. Min stora drömmar och framtidsplaner försvann ur min skalle för en period. Men visst alla har vi svackor, det gäller bara att rycka upp sig och få fart på kroppen igen. 

Och trust me, nu är jag på gång igen. Jag gav mig själv en mjukstart denna vecka, men mjukt blir det inte nästa vecka. Tillbaka till schemalagd och strikt träning är exakt vad det är dags för! 

Bara jag har alla de som stöttat/stöttar mig, fått mig dit jag var. De som tjatat, peppat och skrikit på mig under träningspass och tävlingar i skallen så ska det nog gå vägen!

För det känns inte bara som att jag skulle svika mig själv om jag la ner, jag skulle svika även dem som tror på mig. Och jag skulle svika SAK, för i helvete. Jag är stark om jag vill, det vet jag. Bara jag får igång kroppen igen så är jag snart där jag var, och sedan kan det bara bli bättre! 

Bara jag undviker fler skador, håller mig från operationsbordet och kämpar mot den psykiskt rubbade del av mig som vill undvika mat så ska jag fan lyckas!

Jag vill ha ett friskt och hälsosamt liv, inte ett bittert och skadat. Och givetvis, vill jag ha lite extra muskler.

Bilder från dagens äventyr i Alingsås lär dyka upp snart också, jag var nämligen där at kikade på min älskade och ytterst grymma kusin som ställde upp i Battle of Scandinavia! Hon är en av dem som verkligen får mig att vilja kämpa!

Peace!