Jag tog mig till gymmet, och jag fick ihop ett armpass. Ett helt ok ett!

Måste säga att jag gillar Grums badhus, det blir liksom alltid bäst där. Motivationen kommer ikapp, man vet hur diverse maskiner fungerar och oavsett så kör jag det jag skall utan gnäll.

Sen så finns det alltid något bekant ansikte att byta lite ord med.

Det stället är bäst hittills, trots den kassa ventilationen och de trånga ytorna.

Jag ska då alltid ha otur, visserligen jag drog upp 115kg i marken, och släppte den inte. Skrek heller inte fitta, det är bra.

Det blev ett helt ok pass igår, trots att humöret inte var på topp. Så inte heller min sociala förmåga, jag ber om ursäkt för detta kära SAK.

Som sagt, klarade 115kg i marken, nästan gång ska jag fan göra en tvåa på det.

Körde lite sittande rodd, hantelrodd och ryggresningar. Också.

Och, då jag inte var nöjd med detta när jag kommit hem, så for jag hem till farbror Johansson och pumpade lite axlar. Det var då jag kände den där förbannade smärtan i ryggen igen, när jag skulle köra militärpress, första övningen, första repetitionen. 

Men envis som man är så gav jag mig inte, smärtan blev varken värre eller mildare. 

Men den är där igen. Och som lite salt i såren smäller jag i lilltån och min bror när jag kommer hem, fråga mig inte hur. Men det gjorde jag, och ont gjorde det. Och ont gör det än, jag kan inte gå på den. Stackars lilla tå.

Nu borde jag ta mig iväg och köra lite armar, motivationen är dock nollad.