Helgen är snart över, och en veckas träning står på schemat. Jag har nu verkligen kommit till insikt med att jag måste skärpa mig, sluta ge upp, sluta åma mig med att det inte är någon idé. Det är inte likt mig, det är inte jag! Jag tränar hårt och intensivt, och ger fan inte upp. Och jag som lovade mig själv att hösten skulle bjuda på hård träning, se vad förändringar och avbrutna rutiner kan göra. Visserligen, ryggen var paj i sex veckor. Men det är ingen ursäkt, det är minst sagt dags att ta tag i saker och ting, annars kommer man ingen vart.

Jag fick verkligen en käftsmäll igår när jag skulle ta mig igenom ett axelpass, min förmåga att pusha mig själv är minst sagt värdelöst, och min styrka har minskat kopiöst. INTE OKEJ! Jag vägrar, nu jävlar. Jag har vaknat och insett. Nu skall problemen tas itu med, och styrkan skall tillbaka dit den en gång varit, och sedan högre.

Jag startar veckan på KAK, utvärdering av det kommer imorgon kväll!